Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Archives

De traditionella realistfalangernas död förklarar dagens politiska soppa

Tänk om någon riksdagsledamot år 1957 hade ställt sig upp i riksdagen och sagt att om 60 år har delar av riksdagens makt outsourcats till Bryssel. Vidare har regeringen på ett bräde plockat in nästan 180 000 invandrare. Hushållsskulderna är så höga efter åratal av artificiell monetär stimulans – inklusive minusränta – att väljarna vant sig vid närapå hysteriska låne- och konsumtionsnivåer; som en följd vågar få eller ingen förorda ett slut på ‘kokainpolitiken’.

Populism och elitism

Om man staplar två självklarheter ovanpå varandra kan man lätt åstadkomma en motsägelse som ger en myror i huvudet.

För det första är det självklart att om människan ska genomföra något svårt projekt så ska hon välja begåvade personer för jobbet.

För det andra är demokratin det bästa styrelseskicket för en nation.

Varför kallas inte Obama populist?

I våra svenska medier framställs Obama som ett helgon och Trump som en skurk. De två är som natt och dag. Visst är det sant att de är olika, väldigt olika ibland. Men de är också lika.

Trump är populist. Det får vi höra hela tiden, alltid i nedsättande mening. En populistisk politiker vädjar till ”folket” och ”det sunda förnuftet” mot ”eliten” eller ”etablissemanget”.

På kvällen den 20 januari menade K. G. Bergström i Expressen att Trump hållit det mest populistiska installationstalet i modern tid. Vari bestod populismen? Jo, Trump hade talat om att makten nu skulle föras tillbaka till folket. Han hade talat om en motsättning mellan etablissemanget i Washington och vanliga amerikaner.

Gästskribent Zhengyang Wu: Jag valde fel land

För 28 år sedan kom jag till Sverige som gäststudent, och jag valde att stanna för Sverige var ett vackert land, och det svenska samhället välmående och tryggt. Människorna var homogena därför var det lätt att förstå varandra och att komma överens, och samhällsviktiga förbättringar kunde genomföras smidigt. Det fanns ingen etnisk eller religiös motsättning, och välfärden såg till att ingen behövde lida på grund av fattigdom. Jag kände mig lyckligt lottad för att få flytta hit.

Men idag, 28 år senare kan jag inte säga samma sak om Sverige. Inför mina älskade barn säger jag i tysthet: Förlåt mig, pappa har valt fel land åt er.

Historien

Den värld som till helt nyligen framstod som så solid, fast och obevekligt etablerad börjar försvagas, tappa konturerna, rentav rämna. För några decennier sedan gick det inte att tänka tanken att svenska staten de facto skulle ge upp sitt våldsmonopol över vissa områden. Nu framstår no go-syndromet som en företeelse på tillväxt. Dagliga polisutryckningar till vissa skolor där rivaliserande migrantgäng slåss om herraväldet. Den mäktiga staten tycks endast sällan kunna göra något åt romska tiggare som ockuperar privat egendom.

Rätten att vara lycklig

Med jämna mellanrum kommer jag på samhällets grundbult, alltså den fundamentala sanning som skiljer vår tid och vårt samhälle från någon annan tid och något annat samhälle (för det mesta Sverige för ett halvsekel sedan, för det är det alternativ jag är mest bekant med). Nu har jag gjort det igen och min nya insikt är så banal att jag nästan hoppas du säger ”jaha, vad är det med det, det visste vi väl redan”.

Livet är en skola, särskilt när människan är ung, för då ska hon bibringas de uppfattningar och färdigheter som omgivningen anser det praktiskt att hon besitter.

Att förtjäna sina framgångar

När jag gick i gymnasiet julvickade jag på posten och fick tre kronor och 45 öre i timmen för att bära ut brev. Tanken att jag inte skulle ha gjort mig förtjänt av pengarna slog mig inte.

På den vägen är det. Jag fortsatte att gneta. Och jag var inte den ende. Hela Sverige består av ett folk som en gång gnetade. Vi behövde intäkterna. Vi förtjänade dem genom vårt gnetande.

Så går åren och vi upptäcker att det finns fattiga folk som inte tjänar tre kronor och 45 öre i timmen och inte lever under de fördelaktiga villkor som vi svenskar åtnjuter.

Rädda Jerusalem! Hur vi idealiserar andra

I väst gillar vi att idealisera andra och frossa i vår egen skuld. Mea culpa! Självkritiken är en bra egenskap som gjort att vi kunnat rätta och förbättra oss. Men när självkritiken urartar i självspäkning blir det fel. För sanningen är att vi uträttat mer gott än ont.

Man behöver inte leta länge för att hitta otaliga exempel i filmer och böcker som visar vår vilja att skönmåla andra och nedvärdera oss själva. Det är inte sällan man hör västerlänningar tala om kolonialismen, imperialismen och slaveriet i bestämd form singularis. De syftar på västerländsk kolonialism, västerländsk imperialism och västerländsk slavhandel. Ja, som om inga andra civilisationer har sysslat med sådant. Jag tror inte att man är så dålig på historia. De flesta vet att de finns fler kolonialismer, imperialismer och slaverier. Men det är liksom bisaker, de är inte lika viktiga.

Därför ska man tala till de redan frälsta

Texterna på denna blogg brukar få 3 – 10 000 läsare. I enstaka fall kan det bli över 50 000 stycken. 3 000 läsare, det är ju bara 0,3 promille av Sveriges befolkning, säger en del upprört, det är för lite! Ni talar ju bara till de redan frälsta, ni måste satsa på att komma ut bredare och tala till massorna.

Detta är en viktig fråga. Det är inte alls självklart hur marknadsföringen av budskapet ska gå till.

De som inte kan visas ut, ska heller inte visas in

SVT:s ”Uppdrag granskning” har tagit fram siffror som visar att tre av fyra personer som dömts till utvisning för grova brott släpps fria efter att de avtjänat sina straff i Sverige. En del hålls under uppsikt, men långt i från alla.

Varför? För att man inte kan utvisa personer till länder där väpnad konflikt pågår eller för att landet ifråga vägrar ta emot sina medborgare. Det är brottslingar som är dömda för grova brott som blir kvar här och kan begå fler brott.

Kulturmullor utfärdar fatwa mot Katerina Janouch

Författaren Katerina Janouch ifrågasatte den svenska invandringspolitiken i tjeckisk TV. Då blev Hynek Pallas på Dagens Nyheter Kultur upprörd. Det hette att hon målade en svart bild av Sverige. Ska man tro på att den nationella stoltheten blev sårad? Tror inte det.

Pallas, och tidningen DN, är arga för att de år efter år har försvarat en ohållbar invandringspolitik. Kritik har sopats under mattan. Efter asylkaoset hösten 2015 har allt fler vågat påpeka det uppenbara: vårt sätt att hjälpa flyktingar är dåligt. Vi skulle kunna hjälpa många fler för mindre pengar i närområdet. Dessutom skulle vi ha mindre problem hemma med segregation och militant islamism.

Dimman lättar

I fredags skrev Dagens Nyheter (och som en följd därav även jag) om Sensationen i Hultsfred, alltså att kommunen deklarerat migrantstopp. Sedan den 21 december förra året får inga nya migranter något som helst stöd av kommunen. Kommunen syfte var att göra sig maximalt oattraktiv för migranter så att dessa i stället skulle söka sig till ”någon annan av Sveriges 289 andra kommuner”.

Det märkvärdiga är inte bara den kommunala olydnaden, utan att ärendet fortfarande tre veckor efter Hultsfreds beslut inte blivit en nationell snackis. Men nu har det blivit en snackis i så måtto att Dagens Nyheter ägnade lördagens huvudledare åt saken (och jag följer upp med denna text som skrivs på lördagen).

Är detta en sensation eller begriper jag inget alls?

 

Förmiddagen den 13 januari 2017 har jag på förekommen anledning ägnat åt att fråga folk om de eventuellt kan kontrollera min förmåga till läsning innantill av en artikel i Dagens Nyheter.

Jag har frågat så här:

Vad anser du vara sannolikheten för att en svensk kommun deklarerar att den inte längre tänker följa sin lagstadgade skyldighet att ta emot och omhänderta flyktingar? Att kommunen skriver till eventuella nyanlända att ”ingen hjälp finns att få på åtminstone sex månader. Inga nya ansökningar om bidrag kommer att behandlas. Inga möten med socialsekreterare bokas. Den som behöver akut hjälp för att inte svälta hänvisas till en frivilliggrupp som delar ut mat. Vi rekommenderar att du söker dig till någon annan av Sveriges 289 andra kommuner”.

 

DGS-TV Avsnitt 9, med Johan Hakelius

johan-hakelius

I det nionde avsnittet av DGS-TV gästas Patrik av skribenten, författaren och chefredaktören Johan Hakelius.

Johan Hakelius har under många år varit verksam i den svenska samhällsdebatten, bland annat som biträdande politisk redaktör i Svenska Dagbladet, chefredaktör för Finanstidningen och numera som chefredaktör för tidningen Fokus. Han är också krönikör i Expressen. Han har dessutom skrivit flera böcker, varav de tre senaste är Döda vita män, Ladies och Rule Britannia!.

I detta samtal försöker Patrik och Johan reda ut hur vi ska förstå Sverige, förstå oss själva och inte minst hur vi ska förstå det svenska tänkandet.

Kutuzov

Ett intellektuellt formativt ögonblick är ett sådant där blixtrande tillfälle när man plötsligt, utan ord, inser att ja, just så, just så, måste det ligga till med livet. Jag hade ett sådant formativt ögonblick när jag för länge sedan läste Tolstojs Krig och Fred. Napoleons armé hade tagit sig ända fram till en punkt tio mil från Moskva. Vid byn Borodino inleddes ett fältslag.

Uppsala-våldtäkten – har offer blivit förövare?

Domen i Uppsala tingsrätt, där unga asylsökande afghaner slipper utvisning trots att de dömts för våldtäkt av en pojke, har mött starka protester.

Bakgrunden är att fem unga asylsökande från Afghanistan under oktober månad grovt våldtog en yngre pojke. Våldtäkten uppges ha pågått under en timmes tid, haft sadistiska inslag och filmats av gärningsmännen. Trots detta slipper fyra av de fem utvisning (den äldste kommer att utvisas eftersom han är över 18 år och saknar asylskäl). Tingsrätten motiverar domen med att de fyra yngre gärningsmännen ”skulle drabbas mycket hårt” av utvisning.

Det välfärdsindustriella komplexet sjukskriver sig själv

Ibland framträder det välfärdsindustriella komplexet med sådan troskyldig och naken uppriktighet att man knappt tror sig läsa rätt innantill, nu senast i Dagens Nyheter den 9 januari 2017 (läs den här om du är prenumerant).

”Sjukskrivningarna kopplade till stress har ökat kraftigt under senare år”, förklarar tidningen, ”men utvecklingen varierar mellan landets kommuner… I Stockholms län låg Värmdö högt på listan.”

Falska nyheter

Dagens Nyheter rapporterar att ”Falska nyheter och desinformation ökar”. Det handlar om en ”ny unik studie” från Utrikespolitiska institutet som publicerats i facktidskriften Journal of Strategic Studies enligt vilken Ryssland på senare tid börjat påverka Sverige med ”aktiva åtgärder”. (Full genomlysning av egna svagheter: jag kunde ha läst själva den unika studien i facktidskriften, men tidskriften ville ha 42 US-dollar för att jag skulle få tillgång till studien under ett dygn, och där inlade snålheten sitt veto.)

På soffan hos Dr Sigmund Freud

Jo, doktorn, det som äter mig och många jag känner, framför allt männen, är att vi tycker att vi gör en massa nyttiga och bra saker i samhället för oss själva och för andra människor och sedan får vi bara skit för det. Till exempel som att man är småföretagare med ungefär trettio anställda. De skulle kanske inte ha varit anställda om inte jag hade varit småföretagare. I varje fall kan det inte ha skadat deras chanser på arbetsmarknaden att jag är företagare, men vad får jag för det? Ja, de anställda är nog rimligt tacksamma, men politikerna? Jag gör det jobb de påstår sig vara ansvariga för och som tack höjer de min skatt.

Den amerikanska kulturkolonialismen

Även om USA sedan några årtionden kan sägas ha haft en svacka i bemärkelsen att landet delvis tappat självsäkerheten och – vilket kanske hänger ihop – på det hela taget har förlorat alla sina krig så hålls det ändå för det mäktigaste landet i världen.

USAs mest betydande makt ligger inte i krigsarsenalen eller i BNP per capita, utan i landets kulturella och intellektuella inflytande över världens länder. Om svenskarna varit som amerikaner så hade åtminstone hälften av världens alla hamburgerrestauranger i stället serverat renklämmor. Påstå inte att den amerikanska hamburgaren är objektivt ”godare” än renklämman, i varje fall inte sedan klämman fått den ansiktslyftning som svenska fast food-entreprenörer har förnekat den.

Medborgerliga skyldigheter

Ju mer jag skriver, desto mer tycker jag att jag hamnar i självklarheter. En självklarhet, som jag bara vill påminna om, är att det finns medborgerliga skyldigheter.

Låter det ovant? Skaver det lite? Det vore i så fall inte så konstigt eftersom politiker inte talar om sådant annat än när skyldigheterna är sådana som framgår av självdeklarationen. Jo, John F. Kennedy, president i USA, uppmanade en gång landets ungdomar att ”inte fråga efter vad USA kan göra för er, utan efter vad ni kan göra för USA”. Det var rätt vågat. En politiker som tror sig vinna röster på att begära att medborgarna ska ta ansvar inte bara för sig själva, utan även för sin nästa, är antingen en tok eller också värdig representant för ett ovanligt civiliserat och kultiverat samhälle.

Om den svenska genusverksamheten

Jag började mitt vetenskapliga arbete i Tyskland under 1990, just efter den tyska återföreningen. I samband därmed intervjuade jag flera forskare från det tidigare DDR för möjlig anställning. Flera av dessa hade en utmärkt utbildning i teoretisk fysik och matematik men saknade i flera fall experimentell erfarenhet och föga erfarenhet från avancerade datorberäkningar. En intressant notering var all den omfattande tid som hade lagts ned på ämnet marxism-leninism. Under intervjun förhörde jag mig om detta och fick undvikande och generade svar. Undervisning i traditionell kommunistisk teori var obligatorisk på alla nivåer och jag fick på detta sätt en inblick i det intellektuella livet i DDR.

Vår tids stora strid

tolkien-roker-pipa

Idag fyller J.R.R. Tolkien 125 år. Hans episka sagor från Midgård är fortfarande omåttligt populära och vinner ständigt nya fans. De fick förstås skjuts av Peter Jacksons filmatiseringar, först trilogin om Härskarringen och sedan Bilbo. I hans saga står de goda krafterna mot de onda, de fria folken är hotade av en växande skugga i öster, Saurons rike.

När Frodo får veta att han har den mäktiga ringen i sin ägo och att det innebär att han måste lämna det trygga livet i Fylke blir han förtvivlad och önskar att han hade fått slippa och att inget av detta hade hänt. Det gör alla som lever i sådana tider, förklarar trollkarlen Gandalf, men de kan inte råda över det.

Vakna, tjejer

När man läser Mohamed Omars och Magnus Norells och Adonis, bara för att nämna några bemärkta namn, texter om islam så blir man rädd för vad som skulle hända om den religionen fick ett rejält inflytande i ett land som Sverige. Jag tror att dessa författares varningar ska tas på allvar och att svensk politik bör läggas om i syfte att begränsa detta inflytande i stället för att uppmuntra det (som jag tycker att vi gör).

Men jag kan ju ha fel. Det vore inte första gången. Det kan hända att islam, om det fick ordentligt fäste i svensk politik, inte alls skulle visa sig så radikalt som poeten Adonis uppmuntrar oss att tro. Det kanske inte alls vore så farligt med lite moderat sharia. Vi kanske bara skulle behöva ruska lite på oss och anpassa oss till ett annorlunda, men fullt uthärdligt läge.

Nyårsönskan

Jag brukar inte avge nyårslöften och jag tänker inte börja i år heller. Men. Jag har en nyårsönskan för nationen Sverige.

Min nyårsönskan är inte helt okontroversiell. Jag har nämligen kommit fram till att jag struntar i om svensken motionerar eller inte. Jag kan till och med ha överseende med om medborgarna äter processat kött till frukost, lunch och middag. Om det kniper kan jag dessutom stå ut med att någon struntar i att panta flaskor.

Men snälla Sverige – gör upp med din självbild!

Några ovetenskapliga observationer kring debattklimat

Jag ägnar rätt mycket tid åt att lyssna på brasilianska debatter, intervjuer och föredrag, exempelvis på YouTube. En udda hobby kanske, men definitivt givande.

I Brasilien finns nämligen några dussin intellektuella i världsklass, för det mesta professorer i humanistiska ämnen från universitet i São Paulo, som dessutom är gudabenådade estradörer och som inte verkar göra annat än just debattera, intervjuas och hålla föredrag inför tevekameror varefter allt publiceras på YouTube och säkert också på andra ställen.

Vad som verkligen hände 2016

Det var det år då ett stort flertal svenskar insåg att landet var på fel väg och där allt fler vågade säga detta öppet.

Det var det år då det stora flertalet insåg att den svenska välfärden inte räckte till åt världens alla som ville dela den.

Det var det år då ett stort flertal insåg att om landets regering lovade något så skulle detta aldrig kunna komma att uppfyllas.

Det var det år då man insåg att flertalet av landets politiker var mer angelägna om sig själva än om svenska folket.

Det terapeutiska tänkandet

Häromdagen träffade jag några framstående pedagoger. De var bekymrade över att det var så dåligt med lärarnas fortbildning. Bland lärare var fortbildning ingen prioriterad fråga, sa de. Den fortbildning som faktiskt finns handlar, sa de vidare, för det mesta om tillfälliga kurser som lärarna snart glömmer bort.

”Vilka slöa lärare”, sa jag. Då tittade pedagogerna förvånat och lite osäkert på mig. ”Hur menar du?”, frågade de.

Där blev jag ställd. Hur kunde mitt uttalande missförstås? Skojade de med mig?

Varför kollapsade Sovjetunionen?

I dagarna är det 25 år sedan Sovjetunionens kollaps. Ett land blev 15 länder. Ett imperialistiskt imperium föll samman. Kommunismens lögner blev avslöjade. Den socialistiska ekonomins systemfel ledde till bankrutt.

Vi som växte upp i Sverige under kalla krigets dagar – och under den socialdemokratiska hegemonin – fick lära oss att den stora skillnaden var att östblocket hade en annan ekonomisk politik än det kapitalistiska USA. Men det var inte den avgörande skillnaden. Det handlade ytterst om frihet, sanning och människovärde – även i den ekonomiska politiken.