Alternativa fakta: Sämre är bättre, arbete är farligt, mjölmask är gott


Överheten vet mycket väl att vi går mot sämre tider och då gäller det för dem att formatera våra hårddiskar så att vi tänker rätt och helst inte tänker alls. Som vanligt går DN och SvD i spetsen för det mentalhygieniska projektet som ska lära oss att inte ha några krav på tillvaron.

Centrala frågor blir då förstås synen på arbete, ägande och föda. (Jodå, sex kommer att föras till listan så fort Wickströms stora utredning om tillåtna samlagsställningar är klar.)

DN bidrar till formaterandet genom sin pågående serie om hur farligt det är att stressa; de har till och med knåpat ihop en video som visar hur din hjärna krymper om du arbetar för mycket. Jag studerar verket och inser att om det är sant så har väl min hjärna ungefär samma omfång som en knappnål – och då talar vi om den gamla sortens knappnålar i metall – inte den nya tidens med små färggranna plastkulor i toppen.

Budskapet är entydigt: arbeta mindre annars kommer du inte ”att må bra”, ja du blir garanterat rent av dum i huvudet om du arbetar dig intill utmattningens gräns.

Dessa sanningar har man kört i en serie som får breda ut sig i uppslag efter uppslag och … men vänta … se där … i onsdags publicerades avvikande åsikter … rentav något som påminner om en rättelse … på en spalt. Dock bredvid nio spalter som med självklarhet kopplar ihop adhd och stress. I ”rättnings”–spalten får två forskare som ägnar sig åt stressforskning och som leder olika projekt förklara att det finns inga bevisbara samband mellan stress och fördumning eller olika former av mentala åkommer. Men det får de berätta på en extremt undanskymd plats.

Ställer man de två forskarna från Stressforskningsinstitutet mot den de ”experter” och ”må-bra-gurus” som serien tidigare refererat till väger forskarna förstås väldigt, väldigt mycket tyngre. Det är därför de förvisas till den undanskymda platsen.

Det är ännu ett bevis på hur DN politiserats ner på notisnivå. Man letar ”fakta” för att få underlag för en propagandakampanj som rimmar med överhetens behov och när forskare förklarar att: … men vänta nu … det där stämmer inte med vad gedigna undersökningar visar … –  då blir invändningarna på sin höjd presenterade i skymundan … som en slags ”alternativa fakta”.

Själv vill jag nog hävda att rätt många människor skulle må bättre av att arbeta mer och hårdare. Sedan många år kan man märka hur den här formateringen fungerar. Människor är rädda för att anstränga sig mentalt och intellektuellt – eller för den delen fysiskt. Inget ska vara ansträngande och besvärligt – då är något fel.

Det gör det väldigt svårt att överhuvudtaget diskutera så kallade larmrapporter från olika branscher och arbetsplatser där människor citeras och säger att de inte orkar eller hinner med eller är totalt sönderstressade.

En av forskarna som har invändningar mot DN:s serie konstaterar:

”Sambanden är inte så självklara som de ibland framställs i medier. Det har länge funnits en obalanserad syn på stress. Det kan skapa oro och negativa förväntningar.”

Alltså; om människor tror att det är farligt att bli trött intellektuellt, mentalt och fysiskt så kommer de att må dåligt därför att de tror att något är fel. Inte därför att de i verklig mening är trötta på riktigt.

Och den här programmeringen börjar redan med kravlösheten i dagis och skola – inget ska vara ansträngande – och när individerna lämnar utbildningsfabrikerna och ställs inför ganska begränsade krav på flit, ordning och reda och lite ansträngning så pinnar de iväg till någon vårdinrättning och får en adhd-diagnos. (Nej, nej – jag förnekar inte alls förekomsten av ett autism-spektrum, men jag tvivlar starkt på att alla som får den diagnosen nuförtiden verkligen är drabbade – rätt många har nog istället fått det som förr kallades ”latmasken” – något som botades med uppfostran – i familj, skola och arbetsliv. Den typ av hitte-på-diagnoser och den omsorg som de latmask-drabbade snackar sig till stjäl givetvis vårdresurser från dem som verkligen lider av någon form av autism och som ofta inte kan plädera för sina behov lika bra som latmaskarna.)

Sveriges problem är inte att människor stupar utmattade i säng varje dag.

Sveriges problem är att människor inte stupar utmattade i säng varje dag.

Vi mår bra av att arbeta hårt.

Men om överheten lyckas forma menigheten till viljelösa hjon som är rädda för minsta ansträngning – då har de fått oss precis dit de vill. Och det är den mentaliteten som är grunden för DN:s serie.

Och SvD bidrar till formaterandet med hjälp av sin Idag-sida som gärna propagerar för att vi ska leva ”enklare”. I mitt flöde på sociala medier har en text därifrån som är några månader gammal fått ett nytt liv. Budskapet är att man med hjälp av feng shui och zen ska minimera sina ägodelar – först då kan man bli riktigt lycklig. En slags förberedelse för att vi alla inte ska bry oss om nedmonterandet av ”välfärden” eftersom vi befiner oss i ett av framtvingad fattigdom framkallat lyckorus. Personen som får framträda i SvD:s artikel berättar att han insåg att han levde fel när han var på väg att köpa sin fjärde cykel. Sin fjärde cykel!?!?! Jag tror att ensamstående morsor i Bergslagen som inte har råd med en (1) cykel till ungarna har lite svårt att förstå grunderna för den personens livsfilosofi.

Och så har vi då det där med maten … de pågår några udda, småskaliga och EU-finansierade projekt i Sverige som innebär att kackerlackor, mjölmaskar och annan ohyra ska användas för att framställa mat till människor. De får en obegripligt stor uppmärksamhet i media.

Åter en programmering för att vi ska anpassa oss och inte ställa några krav på vare sig oss själva eller tillvaron. Istället för att folkbilda människor och lära dem att laga riktig mat av alla delarna (nåja, de flesta delarna då) på kon, grisen och lammet ska vi lära oss att acceptera tanken på kackerlacksburgare. Då förväntas vi att tycka att det som ska passera som mat på många lunchrestauranger ändå är ganska bra – för att inte tala om det som serveras på vårdinrättningar och äldreboenden – för det är ju ända inte mjölmaskprotein.

Förr var överheten inte så slipad – då genomförde de försämringar genom att helt enkelt … genomföra dem … och de försökte dämpa missnöjet hos det arbetande folket genom att förklara att de skulle få äppelpaj och kalvstek i himlen som kompensation för vedermödorna på jorden.

I dag är överheten uppenbarligen bättre på att hantera missnöjet – de har fått väldigt många att acceptera att det är bättre att få det sämre och att man blir en större människa om man gör sig mindre och anstränger sig så lite som möjligt.

3 Comments

Add yours
  1. 3
    Antimon555

    Visst, om man känner efter för mycket kan man nog alltid hitta lite stress, eller någonting annat som inte känns bra och tro att det beror på stress, när det pratas så mycket om det. Men vi är individer också, och har olika tålighet för stress, och olika saker stressar olika människor. Jag tror att tungt fysiskt arbete i allmänhet är mindre stressande än intellektuellt sådant, särskilt om det senare har deadlines som måste uppfyllas. Mindre krav skulle nog paradoxalt öka produktiviteten när det gäller hjärnjobb. En hobby blir ju nästan direkt tråkig om man börjar ha den som arbete, och man går istället täta turer till fikaautomaten…

    Insekter som mat är, som så mycket annat otrevligt, ett påhitt från FN: https://integritetsnytt.wordpress.com/2015/12/26/vilka-dolda-krafter-vill-fa-oss-att-ata-insekter/

+ Leave a Comment