Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Hayek hade fel om Keynes

Var Keynes verkligen en ”briljant vetenskapsman”, som Hayek hävdade? Han var knappast en ”vetenskapsman”, eftersom han var uruselt påläst i den ekonomiska litteraturen. Han var mer av en buckanjär, som tog en liten bit av kunskap och använde den för att tillfoga världen sin personlighet och sina vanföreställningar, med en driftighet som kontinuerligt drevs av en arrogans som gränsade till egomani. Keynes hade dock turen att födas inom den brittiska eliten, att utbildas inom de allra främsta ekonomiska kretsarna, samt att särskilt väljas ut av den mäktige Alfred Marshall.

Vapen, att ha eller inte ha

I senaste numret av Jägarnas Riksförbunds tidning Jakt och Jägare samt på dess hemsida finns ett antal intressanta artiklar. Det handlar om vapen och myndigheternas (inklusive politikernas) försök att såväl med lagen som vid sidan av lagen avväpna medborgarna. Christer Holmgren, välkänd vapensmed, beskriver ingående hur dåligt pålästa utredare, jurister och politiker är på EU-nivå. Men också hur dåligt pålästa poliser, tjänstemän och politiker är i Sverige. De förstår helt enkelt inte vapens funktion, eller anvädningsområde.

Socialdemokraterna går samma väg som i Grekland

Nyss presenterades vallokalsundersökningarna i Spanien. Och den stora skrällen är att socialdemokraterna nu är mindre än Podemos. Det verkar alltså som om partiet går samma väg som Pasok i Grekland. Nu kan vi börja tala om en naturlag. Eurokris slår hårdast mot socialdemokrater. Men Partido Popular hålls inte skadefria. Visserligen ökar man något i detta val, men den långsiktiga trenden är nedåt. För båda de tidigare dominerande partierna tror jag det egentliga skälet är att de saknar ideer och uppfattas som representanter för särintressen.

Storbritannien kan få billigare solceller

Det är alldeles för tidigt att göra vare sig någon politisk eller ekonomisk analys av det brittiska utträdet ur EU. En intressant aspekt för Storbritanniens del är att man nu är fria att teckna mer generösa handelsavtal med länder som Kina och Indien. Ett exempel på detta är marknaden för solceller, där Kina är marknadsledande. EU har infört importtullar på kinesiska solceller för att skydda producenter i EU. Det är en extremt märklig åtgärd med tanke på att unionen samtidigt ger stöd för utveckling av fossilfri energi i andra sammanhang.

Folket röstade fel igen

Om vi studerar medias rapportering i Sverige och i många andra länder så inser vi att det brittiska folket röstade fel. Merparten av alla journalister, tyckare och tänkare i de etablerade nyhetskanalerna menar att brexit är något riktigt dåligt. EU är däremot fantastiskt och alla ska vara med. De som önskar bryta sig loss är populister, regionalister, nationalister, federalister, traditionalister och framförallt rasister.

Hur många gånger kommer britterna att tvingas folkomrösta?

Kommer du ihåg hur det blev när irländarna röstade “fel” om Lissabon-fördraget? De fick rösta gång på gång tills de röstade “rätt”. Ovan en klassisk, förfärande och underhållande BBC-intervju med dåvarande EU-kommissionären Margot Wallström om den saken. Tro inte att frågan om det brittiska EU-medlemskapet är utagerad i och med veckans folkomröstning.

Revolt mot eliternas folkförakt

I amerikanska kommentarer till det brittiska folkets beslut att lämna EU skymtar en beundran för att man står upp mot arroganta makthavare. Som i New York Post. Där kommer Michael Goodwin att tänka på en sång från amerikanska självständighetskriget mot britterna och skriver: “Världen har kommit hela varvet runt. Nu är det britterna som blivit befriade. Det tog dem ett tag, men till slut har de haft sitt eget Tea Party och sin egen revolution. […]

radio bubb.la – 26/6

Dagens radio bubb.la avhandlade bland annat att Migrationsverket bedömde utvisningshotad familj efter ickeexisterande avtal, fastighetsbolag i Göteborg ansöker om att få vräka markockupanter från parkeringsplats, jaktföretag i Växjö riskerar undergång av polisens långa handläggningstider, gammelmedias nedstängda kommentarsfält flyttar debatt till sociala medier och vadslagningsmarknader misslyckas förutspå nationalistiska strömningar. Martin och Boris diskuterade även Brexit samt läste upp poesi från Klot-Johan i Karlstad och ett lyssnarbrev från Houston, Texas.

Dåliga förlorare

Nu växer redan en proteströrelse i England mot resultatet av folkomröstningen. Det är så sorgligt förutsägbart att man inte vet om man ska skratta eller gråta. När vänsterfolket förlorar ett val, då vill de ogiltigförklara valet. De röstande var för få, vänsterns väljare förstod inte frågan, vinnarna har bedrivit en osaklig kampanj och så vidare i det oändliga. Det de illustrerar mer än något att annat är att är den stora starka staten inte är lämplig för demokrati, inte lämplig för ”the popular vote”.

England måste få ett kännbart straff

Mycket av kommentarerna i sociala medier präglas av hämndlystnad. Någon skickar en bild där en brittisk byråkrat kliver utför ett stup. Andra pekar på att Skottland snart kommer att lämna Storbritannien. Ytterligare andra noterar att brittiska företag redan börjar överge London. Men vem eller vilka vill ni hämnas på? David Cameron, som trots allt ville stanna i EU? Eller Boris Johnsson, som svek sin gamla internatskolekompis? Nej, det intressanta är att ilskan mest verkar rikta sig mot den majoritet britter som röstade för ett utträde ur EU. De är okunniga, rasistiska, kortsiktiga. Kort sagt – de vet inte sitt eget bästa.

Den svenska sparsamheten

I skuggan av de senaste månadernas fokus på immigration, Brexit, minusräntor och amorteringskrav finns en trend som ingen verkar bry sig om: Svenskarna sparar som galningar. Flera gånger under våren har jag pekat på svenskarnas sparkvoter som en intressant faktor, bland annat för att minska oron över höga skulder eller bostadspriser. Svenska hushåll har sparat mer av sina inkomster de senaste åren än någonsin – eller åtminstone så långt bak vi har siffror.

Bortom all värdighet: Reaktionerna på Brexit

Går libertarianism att förena med nationalism? Svaret beror givetvis på hur man definierar begreppen. Om nationalism enbart betyder en idérörelse som kan spåras till nationalstatens framväxt, den franska revolutionen och Herders tyska romanticism så är nationalism oförenligt med den klassiskt liberala traditionen. Om nationalism är en kollektivistisk idé som vilar på ”völkish romantik”, socialdarwinism, socialism och en auktoritär stat är begreppet diametralt motsatt samma klassiskt liberala tradition.

Innebär Brexit mer frihet?

Knappt har dammet lagt sig efter Brexit innan vi snabbt har fått lära oss ett antal sanningar utav media. Inget av detta är egentligen särskilt förvånande och hade gått att lista ut i förväg. Anledningen till att Brexit vann i omröstningen beror nämligen på följande: Brexit-kampanjen baserades inte på fakta – till skillnad ifrån Remain-kampanjen så baserades inte Brexit på fakta. Om väljarna bara hade fått ta del av korrekt objektiv fakta så hade utkomsten blivit en annan.

Folk betalar vad som helst för en livsstil

Trängselskatt, sockerskatt, alkoholskatt och nu även iPhoneskatt till Copyswede. När det handlar om att betala för en livsstil, så kommer inga skatter stoppa människor. Det yttersta målet med alla produkter och tjänster till konsumenter är att få dem att tillhöra rätt livsstil, så finns det ingen ända på vad man kan ta betalt.

Nu kräver EU-eliten "mer Europa"

En väntad effekt av det brittiska folkets beslut att rösta för ett utträde ur EU är EU-elitens ilska och öppna hämndbegär. Guy Verhofstadt, den “liberala” gruppens ledare i Europaparlamentet, höll under fredagen en presskonferens och propagerade för tätare integration, vilket i vanligt språkbruk betyder mer överstatlighet och mer maktförskjutning till Bryssel.

Brexit: Nu vill EU straffa britterna

EU:s maktelit är rasande. Nu skall britterna straffas, förnedras och hånas. Det är knappast en konstruktiv inställning. En Brexit kan ske under tämligen odramatiska, rent av konstruktiva former – om man vill. Vem som helst kommer inte att kunna flytta till Storbritannien bara för att de vill. Nyanlända utlänningar kommer inte att få socialbidrag. Det är förmodligen inte så mycket mer folk i allmänhet skulle märka.

Tyskarna har inte lärt sig någonting

Läser att det finns ett policydokument som beskriver att EU ska “sätta hårt mot hårt” och inte automatiskt ge Storbritannien tillgång till den inre marknaden. Personligen tror jag att Tyskland bör tänka om. Ansvaret för att Storbritannien gick ur EU ligger enbart på de politiker som försökte skapa en superstat av EU – framför allt då Jaques Delors och europrojektet. Kör man på med ytterligare överstatlighet kommer EU att få se fler avhopp. Med Storbritannien utanför är EU helt enkelt inte ett lika attraktivt projekt som tidigare.

Klok eftertanke i reaktioner på Brexit

Många av kommentarerna efter britternas beslut om att lämna EU är obegåvade och visar att många inte förstått den tid vi lever i. Vanligast är att utmåla brittiske premiärministern David Cameron till syndabock för situationen som uppstått. En som effektivt bemöter de mindre insiktsfulla tankarna är Johan Hakelius. “David Cameron gjorde det oförlåtliga misstaget att utlysa en folkomröstning, utan att vara säker på att folket skulle svara rätt. En del skruvar det ett varv till. […]

Brexit och globalismens kris

Midsommarfirandet tycktes på något sätt ljusare i år än på länge. Nyhetssidorna svämmades över av artiklar om folkomröstningen om Brexit och att en majoritet om 52 procentenheter röstat för utträde. En del kommentarer var negativa och menade att detta kommer innebära slutet för Storbritannien som land och för det europeiska samarbetet och frihandeln i Europa. Andra lade an en mer realistisk ton och påtalade fördelarna med att Storbritannien nu slipper EU-byråkratin och kan fortsätta samarbeta med andra, sannolikt mindre tvingande, medel.

Midsommarmys: I framtiden är rubriken allt och innehållet inget

I takt med att sk “gammelmedia” stängt sina kommentarsfält har den publika Internetdebatten flyttats till Facebook och Twitter. Det är en olycklig utveckling, då det ofta är uppenbart att de flesta som kommenterar där bara läser rubriken. Att ha möjlighet att kommentera artiklar hos “gammelmedia” tillhörde kanske storhetstiden från förr, innan mediakrisen tog fart på allvar. Fast eftersom alla kommentarsfält till slut alltid handlar om invandring blev det dyrt att hålla moderatorer dygnet runt och media stängde successivt ner möjligheterna.

Slut för fluffigt svamel och stötande förhandlingsspel

I Expressen kultur skriver juristen Thomas Engström: “Jag tror att människor känner på sig, i varenda nervcell i kroppen, att EU-institutionerna drar till sig fel slags folk. Vilken politiskt engagerad människa vill sätta sig och pendla mellan Strasbourg och Bryssel för att där hålla meningslösa omröstningar i icke-frågor, när de borde ha stannat i sina huvudstäder och bedrivit politik på riktigt? […]

Nu surar etablissemanget

En dag som denna, när Storbritannien röstat för Brexit med oväntat bred marginal, är det intressant att se det politiska och mediala etablissemangets reaktioner i Sverige. Det är bitterhet och ilska över hela linjen. Den gemensamma reaktionen tycks vara: “Maken till fräckhet!”Annie Lööf kallar resultatet en “katastrof”, Carl Bildt tycker att det är “en mardröm”, Jan Björklund anser att det är “chockartat”, Birgitta Ohlsson kallade det för “en sorgens dag”.

Brexit: Det är EU det är fel på – inte britterna

Midsommaraftonens morgon fylls av etablissemangets magsura kommentarer om den brittiska EU-omröstningen. Skyll er själva, säger jag. Folket vill inte ha centralstyrning, kommandoekonomi, överstatlighet, byråkrati och demokratiskt underskott. Inte britterna. Inte heller fransmännen, italienarna eller svenskarna. Folket vill inte ha megalomaniska projekt som löper amok utom kontroll – som den gemensamma flyktingpolitiken och euron.

Brexit – dagen efter

Storbritannien röstade för självständighet från EU. Så vad händer nu? Till en början – rätt lite. Det kommer att ta tid innan förhandlingarna kommer igång på allvar. Ett skäl är att man inte vill störa det franska valet nästa vår och helst inte heller det tyska nästa höst. Men jag kan mycket väl ha fel på den punkten. Det finns uppenbart goda skäl att göra processen så kort som möjligt, för att snabbt kunna vända blicken framåt. Men även då kommer utträdesförhandlingarna att ta sin tid.

Britterna tog ett klokt beslut

Brittiska folket valde igår att lämna EU. Det var ett klokt beslut. EU-projektet har i 15 år varit på fel spår, med allt hårdare centralism samtidigt som makthavarna i Bryssel inte utsätts för demokratisk prövning. Självfallet hade det varit bättre om en grundläggande omstrukturering av unionen kunnat ske i mer ordnade former, men när eliterna vägrar lyssna och sätter sig över opinionen finns inget annat val än att riva ner för att kunna bygga nytt.

Rule Britannia!

Britannia leads the way! Ja, jag vill leva, jag vill dö, i Norden! Inte i Europa. Självklart ska vi vara vänner med och vänliga mot våra grannar i Europa. Men vi ska inte vara deras gisslan och minst av allt centralplutokraternas gisslan och undersåtar. Norge är ett fritt land. Danmark har undantag från Maastrichtfördraget och behöver exempelvis inte införa Euron som valuta. Finland är inte ännu med i NATO. Det finns med andra ord förutsättningar för att även Sverige lämnar EU och kanske, kanske kan Danmark och Finland ansluta till ett Nordiskt samarbete.

EU utan UK

Det verkar gå mot att Storbritannien lämnar EU. Landet som av många betraktas som västerlandets vagga, där Magna Charta skapades, där individens frihet etablerades, landet som koloniserade stora delar av världen, vars gamla kolonier idag också är ledande, vars språk talas i alla länder på alla kontinenter. Landet som initierade den industriella revolutionen, vars kultur spreds över hela världen från Shakespeare till Beatles till Monthy Python. Inget annat land har ens varit i närheten, någonsin. Idag röstade de för att lämna den Europeiska unionen.

Britterna säger "Goodbye Brussels!"

Jag gick och lade mig förvissad om att när jag kollade mobilen på morgonen här i Kina, mitt i natten i Storbritannien, skulle det stå att stanna-sidan vunnit i EU-omröstningen. I stället fick jag möjlighet att följa en spännande valvaka i BBC med lämna-sidan i ledning, en ledning som bara växte allt eftersom rösterna räknades.